Produktansvar är ett strikt ansvar som aktualiseras då en näringsidkare har sålt en produkt till en konsument och skada uppkommer på annan egendom, eller på person, på grund av en så kallad säkerhetsbrist. Först och främst skall påpekas att med näringsidkare avses en person som bedriver affärsverksamhet och med en konsument avses en person som handlar för privata ändamål. Produktansvaret omfattar endast sådan egendom som en konsument har köpt. Av detta framgår att om köparen är en näringsidkare uppkommer inte något produktansvar. Inte heller då en konsument har hyrt egendom kan produktansvar göras gällande. Ansvariga är främst tillverkare, importörer och andra som har marknadsfört produkten som sin egen. Även den som har tillhandahållit produkten kan dock åläggas ansvar om denne inte kan hänvisa till någon annan ansvarig, d.v.s. tillverkare eller importör. Som nämndes ovan förutsätts att en säkerhetsbrist föreligger i produkten för att produktansvar skall uppkomma. Detta måste inte sammanfalla med fel i vanlig köprättslig mening. Det väsentliga är huruvida produkten har varit så säker som man skäligen kan förvänta sig. Denna bedömning skall göras objektivt. Man skall således inte ta hänsyn till hur säker en enskild skadelidande anser att produkten är. Inte heller skall bedömningen utgå från hur tillverkaren ser på varans säkerhet. Detta då konsumenten i regel ställer för höga krav, medan tillverkaren i regel är alltför optimistisk gällande produktens säkerhet. Istället utgår man från hur säker produkten verkar i den normala användarens ögon. En avgörande fråga är därför vem som är den tänkta användaren av produkten. Om det exempelvis är fråga om produkter som riktar sig till barn, som exempelvis leksaker, uppställs särskilt höga säkerhetskrav. Däremot är säkerhetskraven lägre om produkten är exempelvis ett verktyg som skall användas av yrkesverksamma. Dessutom kan riskerna med en produkt ofta undvikas genom att information och varningar lämnas till användaren. För det fall en tillverkare har fog för att tro att sådan information kommer lämnas till konsumenten av säljaren har inte varan en säkerhetsbrist då tillverkaren lämnar den ifrån sig. Vidare uppfyller farliga produkter säkerhetskraven även utan varning, om det är så uppenbart att produkten är farlig att ingen kommer missta sig. I sista hand måste en avvägning av motstående intressen göras för att ta ställning till om en säkerhetsbrist föreligger. De intressen som måste vägas mot varandra är samhällets intresse av säkra produkter och den skadelidandes intresse av att få ersättning för sin skada, samtidigt som hänsyn måste tas till tillverkaren och importören samt att orimliga krav inte kan ställas på produktionen. Förr i tiden skiljde man mellan olika sorters fel i varan och olika ansvar förelåg beroende på felets art. Nuförtiden uppkommer däremot produktansvar om det föreligger en säkerhetsbrist, oavsett felets art. Något som kan uppmärksammas är att så kallade systemfel inte utgör säkerhetsbrister. Med systemfel avses sådana fel som är kända och som kan orsaka skador samtidigt som produkten ändå godtas i samhället. Som exempel på sådana produkter kan nämnas tobak, alkohol och mediciner. Eftersom allmänheten har att räkna med att sådana varor kan medföra skador föreligger inte systemfel. När man skall bedöma om en säkerhetsbrist föreligger är det vidare viktigt att ta ställning till hur produkten kan förutsättas bli använd. Givetvis får produkten inte vara behäftad med allvarligare säkerhetsrisker vid normalt användande. Däremot uppkommer inte produktansvar om produkten har använts på ett sätt som klart skiljer sig från det vanliga användandet. Produktansvar kan dock uppkomma i situationer då produkten används på ett sätt som är svårare att förutse. Exempelvis måste leksakstillverkare vara uppmärksamma på att barn kan hantera produkten på många olika sätt som skiljer sig från det tilltänkta. Den relevanta tidpunkten för att avgöra om produktansvar föreligger är då produkten sattes i omlopp. Detta innebär att den som endast levererar en råvara blir inte produktansvarig för den produkt som sedan skapas av råvaran. Huruvida ansvar uppkommer beror med andra ord på det skick varan var i då den sattes i omlopp. Vidare kan uppmärksammas att enbart den omständigheten att offentliga myndigheter har kontrollerat och godkänt en viss typ av produkter inte fritar en tillverkare från ansvar. Enligt praxis har istället tillverkaren ett självständigt ansvar för att produkten är säker. En säkerhetsbrist kan vidare uppkomma om en produkt påstås ha en skyddseffekt som saknas, som exempel säkerhetshjälmar och andra skydd, men även exempelvis frysboxar, som inte fungerar kan föranleda ansvar. Marknadsföringen av produkten kan också påverka ansvaret. En säkerhetsbrist kan föreligga om produkten anges kunna användas för vissa saker och detta inte går. Samtidigt kan en säkerhetsbrist motverkas om risken klargörs för användaren, även om en säkerhetsbrist hade förelegat om användaren inte hade fått information om riskerna med varan.